Född 1960, familjen består av en dotter samt flickvän.
Jag är uppvuxen i Borås som ensamt barn i vad som bäst kan betecknas som arbetarklassfamilj. När jag var 11 år flyttade familjen till Malmö vilket slår igenom än idag när jag talar, det är svårt att dölja att jag inte kommer från Mälardalen ursprungligen. Utöver några år i regeringskansliet och som oppositionsråd i Värmdö har jag en karriär som aktiv reservofficer i Kustartilleriet bakom mig. Från den tiden lärde jag mig uppskatta såväl vad den svenska skärgården har att bjuda som vikten av ett tydligt och lyhört ledarskap. Just ledarskapsfrågor är något som engagerar mig.
Jag har alltid varit intresserad av idrott men en korsbandsskada i tidiga år satte effektivt en slutpunkt för detta. Idrotten byttes ut mot mer stillsamma intressen som böcker och akvariefiskar. Jag har en stor förkärlek för ciklilder.
Min presentation skulle kunna stanna här men jag vill på något sätt ge dig en lite djupare bild av mig som person. För vem är egentligen Lars Bryntesson, Kommunstyrelsens ordförande i Sigtuna kommun? Låt mig ge dig något litet till:
Det finns en person som går igenom mig och min familj som en röd (!) tråd. Min farfar Waldemar. Hans uppväxt är lika mycket min historia som en del av både den svenska och den socialdemokratiska. Waldemar, eller Walle som han kallades för, föddes som oäkting. Hans mamma jobbade som piga och blev med barn med godsherren
och fick sluta arbeta när de visade sig att hon var gravid. När farfar föddes
blev hans mamma sjuk och dog när ha var en månad gammal. Farfar auktionerades
då bort till den som bjöd minst. Han
gick några år i skolan men fick aldrig utbilda sig trots att han senare i livet visade upp en stor begåvning inom matematik och logik, farfar var senare i livet bland annat lanslagsman i schack. Farfar och jag delade
intresset för djur och när jag fyllde år fick jag ett uppslagsverk om alla
jordens djur av honom. Det står kvar i bokhyllan än idag som påminnelse om en person som tog sig tid att lyssna till alla och envar och med en begåvning som aldrig kunde slå ut i full blom eftersom han var född i "fel" familj. Med andra förutsättningar hade han kanske, vem vet, kunnat utvecklas till något stort. Men en sak var han, han var lycklig och lät aldrig sin hårda barndom strö bitterhet i hans personlighet. Han var tvärtom en tusenkonstnär med ett ständigt leende på läpparna. Sorglös? Javisst! Men inte utan ett underliggande allvar och en genuin respekt för allt levande. Oavsett härkomst, ursprung, inkomst eller utseende för att ta några infallsvinklar. Att jag blev socialdemokrat var en naturlig följd av min uppväxt.
Den socialdemokratiska historien bygger på tre grundstenar;
Solidaritet, Trygghet och Rättvisa. Det handlar om att vi inte får strunta i
andra som har det sämre an vi. Det handlar om att hitta ett förhållningssätt som sätter
den lilla människan i det främsta rummet var i livet hon än befinner sig. Och då är socialdemokratin det naturliga, och fullt logiska, valet.
Trygghet för alla som lever härute är för mig lika självklart som luften jag andas. Att respektera varandra
oavsett var man bor eller jobbar med eller var man har för hudfärg eller
inkomst. Att aldrig se ner på någon för att hon eller han är fattig. Att kämpa
för ett rättvist samhälle där alla är lika inför lagen. Se bara på våra barn.
Där är rättvisa viktigt. Ska det drickas saft så ska linjen mellan glasen vara
exakt lika. Ska det läsas sagor ska sagorna vara lika långa. Drivkraften i barn
är rättvisa, vad det än gäller och hur stor eller liten frågan än är. Vi har alla mycket att lära av barnen och konstnären Pablo Picasso brukade säga att det tog honom ett helt liv att lära sig se på världen som ett barn igen. Utan att döma eller fördöma och utan att bli vare sig dömd eller fördömd.
"Antingen sköter var och en sig själv eller också tar vi hand
om varandra.” Den tycker jag säger det mesta. Därför är jag Sosse.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar